BLANDAD PLATS

Jag kommer ut från Yogan i Folkets Hus, snön yr och plötsligt minns jag; det är ju i kväll.

Mötet. Som jag skulle gå på. "Öppna Bagarmossen" - ett möte som några Bagisbor har utlyst för att vi som bor här ska vara med och påverka våran stadsdel. Ett rådslag som redan hållit på i trumaffären på Emågatan i en och en halv timme. Det är bara det att jag inte riktigt vet var trumaffären ligger. Men Emågatan vet jag ju. Så jag traskar på i yrsnön i mina vårbyxor som jag helt optimistiskt har tagit på mig. Traskar tills jag ser var det lyser nånstans.
När jag sticker in huvet så är hela trumaffären fylld av människor som sitter i en ring och pratar om hur vi kan påverka, om politikernas visioner och sina egna. På slutet tar vi en runda och alla säger vad dom vill ha i Bagarmossen. Och hur många som helst säger "ett ställe där man kan träffas utan att det kostar pengar" eller "en lokal att mötas och göra saker i". Det verkar som om vi behöver ett vardagsrum i Bagis.

Tänkte att jag skulle presentera alla som utom Bagisgrannar är med i Pepparkakshusprojektet. Aktuella just nu är Tur-teatern

som precis haft premiär på sin föreställning Aniara. På den ena bilden kan ni se "de sista bilderna av den sista människan". Ser fram emot ett Aniaraäventyr i vår. Och jag ser också fram emot deras besök i Bagis i april. För att läsa mitt färdiga manus. Jag tror det har blivit dags att sätta tänderna, eller är det kanske tangenterna, i min pjäs nu! Tur-teaterns Aniarablogg finns här.

Så här ser tunnelbanan i Bagarmossen ut. Känner ni igen den? Allt finns med, det åker till och med en man i hissen utanpå rulltrappan. Och samtidigt har jag aldrig sett tunnelbanan på det här sättet förr. Jag tänker att jag vill se hela Bagarmossen genom just dom här ögonen.

Ps det är barn från Bagarmossens skola som har gjort bilden. Se mer här - och missa inte att klicka på bilderna så ni ser dom stort. Det är då det blir magiskt. DS.

Jag ska börja lite med mig själv. Sitter i mitt vardagsrum och ser snö och sol på gården. Och jag har som vanligt inte tagit mig in till min arbetslokal inne i stan.

Jag sitter här i vardagsrummet och är 47 år och dricker för mycket te och är full av projekt och idéer. Jag vill göra en bok med mina barnpjäser. Jag vill åka till Jordanien. Jag vill köpa en digitalkamera så jag kan gå ut och intervjua er alla till min blogg.

Jag sitter här och mår bra och borde gå och klippa mig och prata med nån om badrumsfönstret som inte går att stänga. Jag bor i bostadsrätt för första gången i mitt liv.

I mitt manus finns en man som skriker på nätterna. Jag undrar om det är nån som har varit med om det i verkligheten? Finns det män som skriker på nätterna?