En scenografs mardröm?
Nu har jag kommit två tredjedelar fram i manuset och grubblar över om det överhuvudtaget går att göra mitt manus på scen.
Det är som om jag hela tiden skriver filmscenanvisningar; olika närbilder i stil med att dom står och knappar på koden vid porten, använder tandtråd eller lägger pepparkaksdeg på plåtar. Men det är kanske inte det svåraste att göra teater av.
Det svåraste är nog att de bor i lägenheter ovanför och under varann och syns samtidigt. Så scenografin skulle behövas se ut som nånting i stil med Ingrids underbara pepparkakshus. Spelplatser ovanför och under varann.
Plötsligt tänker jag att det skulle behövas en gigantisk budget och ett stort glasmästeri för att göra scenografin till min pjäs. Det var nånting som någon sa hemma hos mig när vi gjorde vardagsrumsläsningen av manuset. ”Jag ser det framför mig som olika våningar och i glas på nåt sätt.” Ungefär så sa någon och det har fastnat i mig. Nu ser jag det också så. Förut har jag bara tänkt att dom får väl stå på lite olika plattformar, lite uppbyggda klossar eller så. Men nu har jag börjat se dom verkligen ovanför och under varann.
Så är min pjäs en mardröm för en scenograf?
Till bloggen:
BLANDAD PLATS Om Isa
Jag är pjäsförfattare och bloggar här i vår. Jag vill prata med bagisbor om HUS. Jag vill berätta om vad som händer i vårt samtalsprojekt här i Bagis. Och så har jag ju ett manus som inte är färdigt. Ett manus som har gett namn till hela pepparkakshusprojektet. En pjäs som ska bli klar. Det handlar om människor som bor i ett och samma hus och försöker orka med varann.
Så min blogg handlar också om mina vedermödor och glädjeämnen när jag skriver. Och hur manuset ser ut när det blir klart kan alla höra när TUR-teatern kommer hit till Bagis och ordnar en uppläsning. Följ mig på resan dit!
KATERINA:
Det är ett jävla snackande om dom hemlösa bara för att det är jul, tror dom att alla andra människor är så förbannat hemma då?
Bagisbloggen
Allt du visste och inte visste om Bagis fångat i en blogg nära dig.
KÖP BAGIS HJÄRTA !
Skivan finns att köpa hos Peppes bredvid tunnelbanan och kan beställas här på hemsidan.
Vuxen man
KOMMENTARER
Det är kanske dags för nya teaterarenor
så att din pjäs kan spelas. En teater i förorten kan byggas med inspiration från ett bostadshus med mycket glas. Fast det är klart, det låter dyrt.
Men jag känner lite likadant med mitt fotoprojekt. Jag vet inte om jag kan få ihop det i vanliga platta fotografier. Det behövs något mer fysiskt på något sätt. Så att man går in i en bild för att sedan hitta andra bilder osv.
scenografi
Men tänk på hur man löser den sortens problem på moment! Där allt går att fixa med wellpapp o post-it-lappar och
buttericks-attiraljer etc. Tror du skall glömma dom bekymren o hitta en scenograf o regissör som inte ser detta som ett problem, utan som en underbar utmaning.
Hälsningar från Malins kök i Berlin. En koltrast sjunger envist över bakgården. Malin cyklade nyss iväg för att ge lektion, efter att ha anlänt med tåg från Schweitz där hon uppträdde under helgen. I kväll föreställning här i Berlin. Nu skall jag diska. Blå o molnfri himmel över Neukölln!
Kram, tobbe
Himmel över Berlin igen!
Tänk att den där himmeln över Berlin återkommer här igen!
Jag tänker också att det skulle kunna vara härligt att lösa kniviga men spännande scenografiska frågor. Och jag skriver ju på det vis jag skriver för att någon del av mig har en plan, vill att det ska vara just så här.
Men det är ändå så att jag ibland får glimtar av film, och att jag tänker att jag mer än vanligt styr och ställer med mina scenanvisningar. Det är som om jag skriver musik, och bestämmer i vilken ordning och på vilken volym de olika stroferna ska spelas. Mer än vanligt så.
Jag tror att ljussättaren till Pepparkakshuset får ovanligt stor betydelse.
Lägg till kommentar