Finns det?
Jag ska börja lite med mig själv. Sitter i mitt vardagsrum och ser snö och sol på gården. Och jag har som vanligt inte tagit mig in till min arbetslokal inne i stan.
Jag sitter här i vardagsrummet och är 47 år och dricker för mycket te och är full av projekt och idéer. Jag vill göra en bok med mina barnpjäser. Jag vill åka till Jordanien. Jag vill köpa en digitalkamera så jag kan gå ut och intervjua er alla till min blogg.
Jag sitter här och mår bra och borde gå och klippa mig och prata med nån om badrumsfönstret som inte går att stänga. Jag bor i bostadsrätt för första gången i mitt liv.
I mitt manus finns en man som skriker på nätterna. Jag undrar om det är nån som har varit med om det i verkligheten? Finns det män som skriker på nätterna?
Om Isa
Jag är pjäsförfattare och bloggar här i vår. Jag vill prata med bagisbor om HUS. Jag vill berätta om vad som händer i vårt samtalsprojekt här i Bagis. Och så har jag ju ett manus som inte är färdigt. Ett manus som har gett namn till hela pepparkakshusprojektet. En pjäs som ska bli klar. Det handlar om människor som bor i ett och samma hus och försöker orka med varann.
Så min blogg handlar också om mina vedermödor och glädjeämnen när jag skriver. Och hur manuset ser ut när det blir klart kan alla höra när TUR-teatern kommer hit till Bagis och ordnar en uppläsning. Följ mig på resan dit!


KOMMENTARER
Ja, det finns män som skriker på nätterna
Det är länge sen nu, men det var en märklig historia. Min exman bodde i Kärrtorp. Han hade en granne, en hyvens karl, med jycke och vänliga vänner som då och då tittade lite väl djupt i flaskan. Men på nätterna kunde han vråla. Vi hejade på varann mellan balkongerna. Hur hans vrå lät hörde jag aldrig då. Så träffade jag en annan man. Som så småningom fick en liten lägenhet i Hammarbyhöjden. Det bodde en karl ovanpå. Om natten ekade hans skrik av värk genom golv och tak. En dag möttes vi i trappen. Det var min exmans granne, som hade flyttat.
Märkligt!
Ibland tror jag att verkligheten är starkare än alla historier vi författare hittar på. Ibland känns å andra sidan de personer jag hittar på väldigt verkliga, det är som om jag känner dom, som att dom finns. Min man som skriker på nätterna heter Dante och bor inneboende längst upp i mitt pjäshus. Och jag vet hur han ser ut, fast jag vet inte varför han skriker. Inte än. Inte riktigt. Bara att han gör det.
Lägg till kommentar