Lars eller inte Lars? Advokat eller inte advokat?

För att få nånting att hända i min hjärna och i mitt manus behöver jag rumstera om lite. Ta lite stora beslut.

Så jag bestämmer mig för att byta kön och namn på några karaktärer. Jag har länge tänkt att barnet, pojken Ivan, lika gärna skulle kunna vara en flicka. Så jag ger barnet namnet Nadja och ett nytt kön. Det är intressant för små detaljer får en annan innebörd. Att Ivan avbryter ett dataspel för att gräla med sin mamma är en sak. När Nadja gör det skapar det nyfikenhet på henne, gör det henne till en aningens aningens ovanlig tjej.

Lars är den karaktär jag har grubblat mest över. Han är advokat och har hög status i huset där alla bor. Jag funderar över om han verkligen ska vara advokat. Jag menar vem har hört talas om ett advokatkontor på bottenvåningen i ett förortshus? Kanske ska han vara frisör i stället? Eller körskolelärare. Men allt eftersom jag grubblar så känner jag att hans advokatfirma är så djupt förankrad i pjäsen och i hans identitet att det inte går att byta. Istället ska jag byta hans namn. Han får heta Carlos. Det är bra för rollen är inte skriven som "en invandrare" - det är en människa helt enkelt. Och advokat. Så fast jag tittar igenom advokatsamfundets hemsida och ser att 98% av alla advokater heter Anders, Tomas eller Lars. Eller Anne eller så. Men inte Carlos. Så trots det döper jag nog om min Lars till Carlos. Det ger honom oväntade sidor. Det ger mig chansen att visa att människor som har ett ursprung i en annan språkvärld kan vara precis hurdana som helst. Jag är lite trött på att alla Carlosar på teatern får gå med städvagnar och vara empatiska. Min Carlos är advokat och i kris med sig själv. Så får det bli.