Alla dessa fantastiska berättelser

De senaste veckorna har jag tittat på bilder och pratat minnen och hemkänsla med några människor i Bagarmossen. Och den ena berättelsen efter den andra tar form. I ett kuvert ligger håret som en 4-åring klippte av sig 1958. På en bild sitter mormor, mamma och dotter framför torpet som de själva byggt. I en stad i södra Marocko finns livet och kvinnornas utflykter med barnen till bergen vid havet. I Djibouti är familjen stor och huset de bor i rymmer alla. En annan har en bonad som sparats och ramats in och följer med till hemmet här i Bagarmossen och en buss från tonåren i Arvidsjaur som plötsligt rullar i Bagarmossen. En flicka springer barfota på solvarma klippor i folkhemmets 70-tal och nu gör hennes barn detsamma.

Jag tänker att det är det vi gör, samlar berättelser här i Bagarmossen. Alla möjliga berättelser. Och det känns fint på något sätt. Och det är inte bara i det här projektet utan i alla våra tidigare projekt också, kanske började det med "Flytten till Bagis", kanske var det ännu tidigare. Alla dessa fantastiska berättelser om oss människor här.

Vi borde kanske göra en bok med berättelserna från Bagarmossen.