Den norrländska präriens gudinna

A.B Oskar Lundins busstrafik, Arvidsjaur

Rätt länge stod en buss på Stångåvägen här i Bagarmossen. På väg mot Vittjåkk och med EU-flagga på taket. Klistermärken, silvertuta och röda gardiner. Det var som en film nästan. Om jag klev in så skulle vi kanske vara på väg någonstans. Ett dansband på väg till ett stadshotell flimrar förbi i mina tankar. Liksom den här låten av Olle Ljungström .

Vems var bussen?
Hur kom den till Bagarmossen?
Var är den nu?

Jag är jättenyfiken, någon som vet något?

Till BLOGGEN:

BOPLATSEN

KOMMENTARER

Lägg till kommentar

Ditt namn:

E-mail:

The content of this field is kept private and will not be shown publicly.

Homepage:

Ämne:

Comment: *

Web page addresses and e-mail addresses turn into links automatically.
Allowed HTML tags: <a> <em> <strong> <cite> <code> <ul> <ol> <li> <dl> <dt> <dd><img />
Lines and paragraphs break automatically.
Image links with 'rel="lightbox"' in the <a> tag will appear in a Lightbox when clicked on.
Image links with 'rel="lightshow"' in the <a> tag will appear in a Lightbox slideshow when clicked on.
Links to video content with 'rel="lightvideo"' in the <a> tag will appear in a Lightbox when clicked on.

More information about formatting options

CAPTCHA

Frågan kontrollerar om du är en människa och används för att hindra spam-robotar.

Vilka tecken ser du i bilden?: *

Enter the characters shown in the image.

Om Ingrid Paulsson

Jag är fotograf och här bloggar jag om att bo på en plats som Bagarmossen. Det handlar om platsen vi bor på och husen vi bor i. Och alla de små små sakerna som får oss att vara hemma på en plats. En känsla, en vindpust, ett leende eller ett underlag att sätta fötterna på.

Projektet pepparkakshuset är nu avslutat men jag fortsätter att då och då blogga här med små betraktelser i ord och bild kring platsen jag bor på.