Intervjufragment 4

- Om du fick göra om hela bagis, vad skulle du göra då?

Ändra rätt mycket på, både utifrån och inifrån, de fördomar som finns om förorten. Det finns många här som går omkring i gäng och tänker att Bagarmossen är som en förort i typ Los Angeles som ska vara väldigt farligt. Det känns som om folk skapar den här gängkulturen. Jag vet inte om det är nån som verkligen behöver råna för att överleva. Det känns som om de skapar nån slags föreställning att vi vill att nåt ska hända, vi har inte så mycket att göra och då försöker vi likna gäng i USA, eastern. Men där borta tror jag att det är mer hårt på riktigt. Här är det ju ganska tryggt. Jag tror inte att man ska gå omkring och vara rädd, man ska absolut inte ha fördomar. Många tror ju att i Bagarmossen är det mycket invandrare, mycket gäng och att det alltid har att göra med att man kommer från andra kulturer. Men jag tror inte att det har så mycket med det att göra- det är klart de som kommer från krigsdrabbade länder är ju van vid en annan typ av händelser. Men jag tror att det mer har med uttråkighet och en fascination för gängkulturen. Som om man inte tycker att det är på riktigt. Det är onödigt att det ska vara såhär, slagsmål och råna Selecta och smågrejer typ. Jag snackade med en kille som berättade om sin fascination över att gå runt och slå ner folk. Det handlar om att försöka vara någon, om en tillhörighet. Det blir något negativt av det. Jag tror många är vanliga oskyldiga, kanske ensamma, kanske olyckliga personer. Jag tror inte att rädslan bara skapas av gängen utan rädslan skapas av folk runt om: “-O shit, det står ett gäng därborta, de kommer råna mig! Bagarmossen är farligt! Det enda stället man kan vara trygg är i Danderyd eller Täby eller villaområden där det bara bor mycket svenskar, folk med helsvensk bakgrund”.
Det känns väldigt ofarligt. Det känns väldigt onödigt att det ska vara såhär. Jag och min brorsa har snackat om det här. Det är gäng som bråkar. Nån borde bara komma och ta ner dem på jorden och säga “-vad gör ni”. Utan fördomar om andra aspekter som annnan kultur och så, det är att göra det för enkelt för sig.
Jag känner mig rädd ibland om jag tex ska ta ut pengar i centrum klockan ett på natten och där står två gäng. Det har blivit lugnare sen polisen kom hit. Jag skulle vilja att man kunde göra nånting åt föreställningen att i förorten ska det vara våldsamt, föreställningen att i Sverige är det hårt att leva. Visst, det är väl det för många. Jag tror inte att man kan lösa saker med våld. Jag tror inte på misshandel, hetsning, gruppfighter. Det är ju roligare att ta det lugnt och vara glada. Det blir en skön atmosfär då, för alla. Kanske speciellt för de personerna själva. Men, det kanske är dåliga hemförhållanden, antagligen. Om deras föräldrar hade sagt: “Vi respekterar inte att ni går runt och gör såhär.” Jag känner att det finns fel föreställningar om Bagarmossen. Man kan läsa mycket negativt i tidningar. Det är ingen som ger sig på nån som bor här, det är bara dumt. Men, vad ska jag säga som svar på frågan: Göra det tryggare här i Bagarmossen!
Jag har själv hållit på med vissa dumma grejer, men har lagt av med det nu. Jag tror på positivitet och harmoni. Jag tror inte på våld och vandalism…..

………En bra vän är en som respekterar en som den som man är. Att alltid respektera mig. Jag får vara sur eller glad. Det viktiga är att man inte alltid försöker vara rolig eller få bekräftelse utan tar känslor seriöst. Det är bonus om en kompis ser saker. Som kan säga: hur är det? Kanjag hjälpa dig? De som har det och som är avslappnade. De som är tunga på att vara sig själva. Tar känslor seriöst. Som pratar från hjärtat. De som respekterar mig. Jag är en sån person som gillar att snacka om djupa saker. De som respekterar det och om de inte orkar prata säger det. Det är sjukt viktigt. Det är ett sjukt privilegium att ha såna kompisar. Otroligt hjärtevärmande. Fan, det är verkligen det lilla som räknas, att mina kompisar kan säga hur fan mår du. Att man kan prata om känslor och så. Det är det som räknas. Skillnaden med andra kompisar som kanske håller på med dataspel eller musik så kan det vara svårt att prata om nåt annat än just det. Det är nån slags försvarsmekanism, att inte våga prata om djupa grejer. Att bara respektera varandra som de bräckliga individer vi alla är nånstans inuti. Det är en riktigt bra kompis.

-Om du skulle tänka att Bagarmossen hade ett hjärta, var skulle det hjärtat ligga?

Söderbysjön! För mig känns det definitivt som Bagarmossens hjärta. Det är så jävla vackert och det är så jäkla fint. Man kan gå ner dit och bara sitta ner, vara med kompisar, bada. För mig är det Bagarmossens hjärta. Mitt idyllbagarmossen är nära naturen. Det är så mycket historia där. Jag hörde att Bagarmossen har varit nåt torp, nån bagare och så... Det som är så jäkla bra med Bagarmossen är kontrasten mellan förortslivet och naturen. Naturen definitivt. Jag tänker på alla minnen. Med kompisar och så. Jag blir nästan tårögd när jag tänker på det. Jag brukade med en kompis familj som bodde på Laxåvägen gå söndagspromender med hela familjen och sitta och grilla nere vid sjön. Jag har gått så många gånger där. Det borde jag börja göra igen. Jag tror på andlighet. Det är nåt med naturen som inte går att ersätta. Att man kan gå härifrån och ner till Söderbysjön och ner till Nackareservatet. Jag är inte så nationalromantisk. Men om det är nåt med Sverige så är det naturen. Det ger nån slags energi. Naturen som är så nära. Jag tror inte det skulle vara lika nice om det inte hade funnits. Om det här hade varit en del och det legat olika orter runt om. Flaten är också skitnice. Hjärta tänkte jag plats. Man kan ju tänka annat som gemenskapen, mångkultur och så. Men jag tänker Söderbysjön. Var jag flyttar i världen kommer jag alltid minnas den. Det är som en helig upplevelse och jag har mycket minnen därifrån. Som att åka pulka i vissa backar. Om man snackar med folk som har bott här... varggrottorna, Söderbysjön. Det känns som om de som bott här har det med sig.